För er som inte läst om producenten innan så låter han namnet på vinet variera mellan sina tre döttrar. 2005 heter Doucinello, 2006 Azalaïs och 2007 Floureto. Traditionell GSM enligt modellen 70/20/7, och för att få matten att stämma och flaskan fylld hela vägen upp även 3% Cinsault.
Doften skickar hem mig till Allaboda! De mörka körsbären och morellerna från grannens trädgård (vi hade mest trista äpplen hemma). Men sedan ett rejält besök i föräldrarnas stall med läder, rostiga spikar och sten. Vi hade ingen som rökte pipa hemma, men tobak lyckas vinet prestera också.
Smaken skiljer sig inte från löftet från näsan. Mörk frukt som känns lite "bråkig" med järn, sten och läder. Vinet är kanske inte det koncentrerade kraftpaket jag drack igår, men det fyller ut bra. Tanninerna har slipats ned lite och är snällare än senast jag provade, men syran sitter i och det är en härlig struktur i vinet. Det är långt ifrån en insmickrande sötfruktig lättdrucken syd-rhônare, utan bjuder på en hel del motstånd.
Jag gillar det skarpt. Det är lysande till maten, och jag kan bara hoppas att våra vänner på monopolet SB bestämmer sig för att ta in 2007an. Södra Rhône och 2007 brukar ju sjunga ganska bra tillsammans. Annars kanske importören skulle kunna tänka sig att lägga det i Beställningssortimentet. Det finns garanterat många som skulle vilja dricka det.
För övrigt så vill jag rekommendera alla att undvika Euroteam. Det stavas problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar