2010-01-12

Saint Cosme Châteauneuf-du-Pape, 2004

Bistro du Vin ligger ett kvarter från hotellet i Singapore, och har en vinlista som lockar till besök. Många viner på halvflaska, vilket uppskattas. Om man, som nu, köper en hel flaska får man den gärna med sig hem och kan även prova dagen efter.

Från Saint Cosme har jag tidigare druckit en mycket god 2007 Valbelle, jag tror mig dock ha läst någonstans att vinerna utan "Château" på etiketten är de som är gjorda på köpta druvor. Just Saint Cosme Châteauneuf-du-Pape 2004 är gjort på 60% Grenache och 40% Mourvedre från La Crau och Valari. 18-24 månader på begagnad ek. Långt ifrån deras prestigeviner, men ska bli kul att prova.

Familjen Berroul har varit förknippat med Saint Cosme sedan 1490 - 14 generationer. Det måste vara svårare att byta inriktning där än för Victoria att abdikera! Vinmakare sedan 1995 är Louis Berroul, undrar vad hans barn ska syssla med?


Den första sniffen bjuder på mörk röd frukt, som drar lite åt cassis. En del läder kommer till, men det känns ganska slutet. Efter någon timme i glaset bjuder det på mer frukt, där krossade hallon tillkommit. Det mörka lädret har fått sällskap av lite skogsvegetation, kryddor och tallbarr. En del lakritstoner kommer fram efter hand, och dag två är de riktigt tydliga, då även en del söta skogsbär kommit till. En mörkt, dov, kryddig doft som är riktigt trevlig att sitta och sniffa på.

I munnen är vinet förvånansvärt slankt till att börja med, det får dock mer och mer kraft med tid i glaset, och dag två har det fyllt ut ordentligt. Smaken av vinet är tyvärr inte lika komplext som doften lovade. Hallonen är de som får representera frukten, och de ledsagas av en hel näve salmiaktabletter. Lite körsbär också, kanske. Strama tanniner håller vinet i ganska hårt grepp, och gör tänderna (skönt) sträva. Trots sandpapperskänslan är det gott att dricka, och jag sitter nästan och smackar när den sista eftersmaken försvinner ut (vilket inte tar allt för lång tid) i en blandning av salmiak, lakrits och skogsbär.

Det här är klart charmigt, om än inget stort vin. Några år till hade inte skadat, men man tar vad man får.

Jag ser mycket hellre Vickan abdikera än att Berroul slutar göra vin!

PS. Vår idol är igång och skriver om Claude Val, igen..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar