2010-03-16

The Singapore Story - part 1

Landar i Singapore - pissförvirrad pga tidsskillnad - och irrar till min nya servicelägenhet. Efter en första arbetsdag, som är lika förvirrad den, får jag en bra början på tiden i Singapore. En vinmiddag.

Angelos dotter Gaia Gaja är på besök i stan och jag ska dit, bra så. Eftersom jag kommer ensam till middagen visar det sig att jag får platsen mitt emot Gaia, bättre så. Inte nog med det, bredvid sitter Dr. N.K. Yong. Inte för att jag visste det innan, men han är tydligen den enda vinpersonligheten i Singapore värd att känna.

Tyvärr visar sig Gaia vara lika proffsig som hon är trevlig och charmig. Med andra ord så lämnar hon efter ett tag sin plats för att göra turer och prata med gästerna vid de andra borden också. Hon kommer dock alltid tillbaka. Osäker på om det beror på att hon är hungrig, eller bara vill diskutera vin med mig.

Medan hon är borta så får jag i varje fall ett visitkort av Dr. N.K. Yong, när jag berättar om att jag bloggar om vin. "I have a small wine club. It would be fun if you joined. Just e-mail me." Sällan har en så anspråkslös blogg lett till så mycket.

Vinet då. Jo, jag kanske ska nämna det med. Fösta glaset är 2008 Rossj Bass Langhe. 95 % Chardonnay och resten Sauvignon Blanc. Riktigt frisk och fruktig med gul frukt, citrus och citronskal. En del krusbär som gör att SB-komponenten känns tydligt. Frisk även i munnen med hög syra, och en medellång eftersmak där en viss bitterhet som av citrusskal tillkommer. Gott och friskt.

Nästa glas är en Ca'Marcanda Magari Toscano 2007, som inte släppts på marknaden ännu. Mörk, söt frukt med blåbär, björnbär och plommon. 50% Merlot och lika delar av Cabernet Sauvignon och Franc, med 18 månader på 1/3 ny ek. 16 år gamla rankor, där allting blir bättre varje år, blir jag lovad. Frukten backas upp av kryddor, söta julkryddor, blodkorv och parfym. Kaffe och choklad från faten, som inte integrerats till fullo ännu. Medelfyllig och sötfruktig i munnen, där frukten har bra tryck men inte hänger i speciellt länge.

Sedan börjar vi med Nebbiolo. En Barbaresco 2006 serveras parallellt med en 1998. Den yngre bjuder på en härlig doft av rosor och tjära samt hallonfrukt. I munnen lyckas vinet kombinera en härligt syrlig elegans, med en riktigt knuten frukt. Det finns skogsbärsfrukt men det känns att den är knuten och har mycket mer att bjuda på. Under tiden i glaset tillkommer mer tydlig frukt, samtidigt som tanninerna utvecklas och klär in gommen i ett strävt men skönt lager sammet.

Den äldre 1998 är en helt annan sak. Här pratar vi om mognande Barbaresco. Den ljusa röda frukten, rosorna och tjäran har här fått uppbackning av en bra dos mognadstoner. Soja, svamp och läder. Det ger en väldigt komplexitet och att man vill sitt och sniffa på den i evighet. I munnen är vinet mjukt och lätt, men med både kraft och komplexitet. Elegant och Balanserat står det i blocket. Ett underbart vin.

Sista vinet är 1999 Sperss Langhe Nebbiolo. Det behöver mer tid och/eller luft. Visst doftar det rosor och mörk skogsfrukt, men det är ganska slutet. Efter ett tag bjuder det på en del parfymerade toner, men det släpper inte ifrån sig speciellt mycket. I munnen är viner kraftigt med mycket frukt, men med en härlig fräschör. Riktigt höga syror, och en bra lång eftersmak. Det här är ett vin jag skulle gett ett par timmar till i luften, eller ett par år till i flaskan. En timme hade det fått sedan korken drogs, och sedan stått i flaskan, får jag veta.

För mig var kvällens vin 1998 Barbaresco. Helt underbart. Och att jag fick ett visitkort med löfte om en guidad tur vid nästa besök i Barbaresco. Verkligen en kul kväll med många nya roliga bekantskaper.

3 kommentarer:

  1. Vilken rivstart!
    Jag skulle gärna vilja cykla och dricka vin med Gaia Gaja. :-)

    SvaraRadera
  2. Med tanke på hur backigt det är i Langhe så skippar jag nog cyklandet.

    SvaraRadera
  3. Det är ju backarna man är där för! obeskrivligt gött att pumpa upp till Serralunga och sedan bara glida..
    Verkar som en trevlig vistelse hittills!

    SvaraRadera