2010-07-30

Ben Glaetzer Godolphin 2005

Kvällens övning i Australiensiska började illa. Jag öppnade en 2004 Yarra Yering Shiraz Underhill som jag hoppas var skadad, för om den ska smaka outspädd svartvinbärssaft på det sättet undrar jag varför jag köpte på mig så mycket Yarra Yering.

Som snabb räddning fick 2005 Godolphin by Ben Glaetzer rycka in. Back to Barossa. En blandning av 80% Shiraz från 85-åriga rankor och 20% Cab Sav. från 65-åriga rankor som spenderat 14 månader på ny ek - fransk och amerikansk. Noggranna beskrivningar på hemsidan, med detaljer om varje årgång.

Vinet har sedan 2006 bytt namn till Anaperenna, men fortsätter att prydas av samma symbol. Enligt hemsidan är det den egyptiska Ankh symbolen, men jag tycker nog Wikipedias beskrivning av den symbolen ser annorlunda ut. Fast det är kanske inte det viktigaste.


Efter att först varit stängt som en systembutik på långfredagen öppnar det efter ett tag i ivrigt snurrat glas.Kaffe, choklad och söta kryddor skvallrar om att det finns en hel del fat som fortfarande behöver absorberas. Det finns ju en hel del frukt att möta upp faten, framförallt mörka bär som blåbär, björnbär och kanske en skvätt svartvinbärslikör i mixturen. En viss parfymerad violton svävar lätt över helheten också. På totalen är det dock en doft av söt fullmogen frukt, med en hel del fat.

I munnen har vinet mycket av det mesta. Det inleder attacken med söt frukt av fullmogna svarta och röda vinbär, för att sedan fylla på med kaffe och choklad i mitten, som följer med in eftersmaken som sakta klingar av. Frukt som med hjälp av sandiga tanniner klär in hela gommen, och syror som känns integrerade i helheten och ger en del lyft. Efter hand tycker jag de svarta vinbären tar mer och mer ton av likör, och blir mer och mer framträdande. På totalen är det är dock enklare och pockar inte på lika mycket koncentration och uppmärksamhet i munnen som i näsan.

Det verkar jag fått en bättre flaska än den Mina Vinare skriver om, samtidigt som jag inte är helt förtjust i den. Det har lite väl generös och slapp frukt där jag framförallt i munnen saknar en del komplexitet, samtidigt som faten ännu är väl framträdande.Det är ett bra vin, men det träffar inte riktigt rätt i mitt preferenscentrum.


Nu ska vi snart se hur Singapores vinhandlare hanterar defekta viner i retur.

PS. Tack för iTunes, som gör att man kan köpa Robyns senaste även i Singapore.

2010-07-28

Dagen efter

Egentligen är det ju samma dag, eftersom gästerna lämnade Singapore först vid lunch idag. Men avskedsmiddagen hade vi igår, och lägenheten känns redan tom. Så nu dagen efter försöker jag samla kraft.

Resterna från gårdagen är en slatt 2004 Marchesi Antinori Chianti Classico Riserva, som inte fick speciellt mycket uppmärksamhet som nyöppnad. Nu kan vi titta åtminstone lite närmare på den efter ett dygn vakuumpumpad i kylen.


Charmig näsa! Läder, stall och tobak har intagit förarsätet framför en körsbärsdriven frukt. Som eftersläntrare trillar örter och lakritsrot in, samt en lätt blommig övertton. Jag tycker nog Cabernet komponenten känns större än de 10% den ska innehålla (resten Sangiovese).

De Italienska sur-körsbären tar ett steg framåt i munnen och tar överhanden. De gör det dock med klass - de lyser klarröda rakt igenom de omgivande mullrande smakerna av läder, choklad och kaffe. Lägg till det traditionellt höga syror, en medellång eftersmak som stramar upp mot slutet med hjälp av lätt sträva tanniner har du en riktigt bra lite enklare Chianti. Gott och drickvänligt.

Jag tror jag betalade 149 kr för den, precis innan en prisökning till 169, och ser nu att den stigit till 179, och bytt åtgång till 2005. Det var nog ett bättre köp förr, i den klassiska årgången 2004, och jag önskar att jag hade fler på lager (en flaska kvar någonstans). Och att lagret fanns i Singapore.

Palmqvists tack för ni kom och hälsade på, och för en jättetrevlig tid i Singapore. Och för övriga eventuella intresserade besökare, hjärtligt välkomna!

2010-07-25

Aussies steg 2

Fortsatta utforskningar av Australiensiska viner. Nu förflyttade till Barossa.

David Lehmann är sonen till Peter Lehmann, känd vinmakare från Barossa. Givetvis fick han under uppväxten hela tiden höra att han skulle jobba på Peter Lehmann Wines, och göra vin. Lika självklart vägrade han och bestämde sig för att gå sin egen väg - och läste grafisk design.

Det verkade dock som om vinmakande drog en del, och 1992 började han jobba med vin (inte på Peter Lehmann, utan på ST Hallet). Men sedan verkar CV:t haft en vinlucka till 1997, då han började jobba igen, från botten med allt från att plocka till att jobba i källaren, på olika ställen. David verkade dock ha driften att göra vin under egen flagg, och han började vid sidan om arbetet, som 98/99 flyttat till Peter Lehmann, göra eget vin under etiketten David Franz, där Franz är hans mellannamn.

Det underlättar kanske att komma igång om man får låna utrustningen på Peter Lehmann Wines, vilket David fick. Han gjorde vin där från 1999 till 2003, då han bestämde sig för att köra helt under eget tak. Men kvällens flaska från 2003 gjordes alltså på lånad utrustning.

När jag stod i vinbutiken hade jag ingen aning varför jag plockade till mig 2003 David Franz Alexander's Reward. Men jag inser nu att det beror på designen. David har haft nytta av sin utbildning i grafisk design. En snygg svart flaska, inslaget i svart silkespapper lockade helt enkelt när man inte hade någon som helst aning om innehållet.


Alexander's reward är gjord på 60% Cabernet Sauvignon och 40% Shiraz. Vinet verkar uppkallad efter en av sönerna, och övriga barn har fått sin tribut i Benjamin's Promise och Georgie's walk.

En tilltalande doft av körsbär och cassis, och först en del blyertspenna, som sedan försvinner bort. Mognadstoner visar upp sig i form av läder och lite skog. En del torkade frukt som fikon tycker jag mig hitta också. En doft av riktigt mogen frukt med viss  mognad, där jag tycker mig hitta framförallt Cab-karaktär. Härligt att sitta och sniffa på.

I munnen är vinet dock lite av en besvikelse. Visst finns det en bra och komplex frukt, tillsammans med läder, i smaken. Men det känns inte helt balanserat, syrorna är skyhöga och känns nästan som om de ligger utanpå fruktkroppen. De är inte integrerade i helheten utan kör sitt eget race. Lägger man till det en viss alkoholhetta som värmer lite extra mot slutet så är vinet inte en slamdunk. Det är ingen fruktbomb som smakar koncentrerad saft, och har många delar som jag gillar. Tyvärr sitter de inte ihop riktigt.

Jag är inte avskräckt från stilen eller området, men kanske från just denna vinmakaren. Jag bryr mig nog när allt kommer omkring mer om innehållet i, än designen på flaskan. Men den är snygg.

2010-07-21

2006 Yering Station Shiraz Viognier

Ytterligare ett försök med Yarra Valley, efter att ha blivit klart imponerad av Yarra Yering.

Yering Station spelar i en klart lägre prisklass, och det vore positiva nyheter om det här skulle vara bra.

Historien sträcker sig tillbaka till 1838, då de första rankorna planterades på Yering Station, som pionjärer i Yarra Valley. Vineriet frodades efter det och lyckades till och med få en "Grand Prix" på världsutställningen i Paris 1889, som enda vin från södra halvklotet. Sedan gick det rakt utför i början på 1900-talet, och på 20-talet slutade man odla vin för att istället ge sig in på mjölkkor. Det var väl ungefär det man sysslade med till på 70-talet då regionen fick nytt liv.

Yarra Yering var det första vinhuset att plantera nya vinrankor, 1969, men Yering Station följde strax efter, även om det stora lyftet kom först 1996, då familjen Rathbone köpte det. De utökade snabbt den planterade ytan, och anställde en ny vinmakare, etc. Rathbones driver företaget än idag, och det har växt ytterligare och har en ganska bred produktflora. Kanske mest kända för sin mousserande viner under varumärket Yarrabank.

Yering Station Shiraz Viognier 2006 görs på 95% Shiraz och resten Viognier, en mix av rotofermentatorer och öppna fat (är det vanligt?) används, lagras elva månader på franska fat som är ca 1/3-del nya, och buteljeras med skruvkork. Motsvarande 210 kr kostar det, även om man kan hitta det i Europa för ca 12 EUR.


Mörkt blåviolett, samtidigt som det doftar björnbärssaft och vitpeppar. En ung och generös syrah-doft där jag även hittar en del bacon och blommiga och parfymerade drag. Med mer luft tar peppar och blommorna mer plats. I munnen är vinet välbalanserat, med frisk ung och busig frukt från det mörka laget. Ganska höga syror och snälla tanniner, som gömmer sig långt där under björnbärsbusken. Eftersmaken tillhör inte de längsta, och smaken är kanske lite monolitisk där det mest är björnbär som stiger fram, även om pepprigheten kommer även i smaken. Klart njutbart. Mer njutbart än t.ex. Alain Graillots 2007.

Det är långt ifrån en typisk massiv Aussie-fruktbomb utan har en bra dos charm och drickbarhet. Kommer säkert blir bättre med lite mer tid, även om jag inte tror det är ett långlagringsprojekt. Samtidigt är det inget stort vin, och ett par klasser mindre än Yarra Yering (om man kan jämföra äpplen och päron). Jag har nu även inhandlat Yarra Yerings Rhône-blandning, och det ska bli intressant att se hur den smakar.

Sammanfattningsvis, bra och charmigt, om än inte stort. Kommer nog köpa igen, och då lufta en bra stund.

2010-07-18

2005 Yarra Yering Dry Red #1

Första träningspasset får bli lite enklare. En bourdauxblandning från ett av Australiens kallare områden.

Yarra valley ligger i Victoria, precis norr om Melbourne, och är en Australiens svalare vinregioner som dessutom är begåvat med kustklimat bara två mil från havet. Under lång tid odlades inget vin kommersiellt i området, men i slutet av 1960 talet fick vinodlingen en nystart igen.

Yarra Yering är en av områdets mest berömda vinerier. Det grundades 1969, som det första i Yarra Valley, av Bailey Carrodus som planterade 16 ha, och 1973 kunde producera det första vinet på länge i Yarra Valley. Efter det har mer mark köpts in och planterats med allt från Pinot Noir, till Sangiovese, Nebbiolo och Touriga Naςional. Vinerna ska vara i den elegantare skolan, och det ska bli intressant att smaka.


Dry Red #1 är "ursprungsvinet", dvs det första som Yarra Yering gjorde 1973. Baserat på 80% Cabernet Sauvignon, 15% Merlot, och resten Malbec och Petit Verdot, och med en generös fatbehandling av 100% ny (fransk) ek. I glaset häller jag en 2005a, efter en pop n' pour, och följer det under kvällen. Direkt efter öppnandet är vinet öppet och generöst, men stänger ned efter någon timme.

Första intrycket är mörk murrig frukt dominerad av plommon och svarta körbär. En lite funkig, stallig och skitig ton finns med i kombination med våt tobak på toppen. När vinet öppnar upp igen efter ytterligare tid har frukten ljusnat något i kulör, och adderat på lite blommiga toner i fonden. Härlig doft, om än svårplacerad blint.

I munnen är vinet klart charmigt, och lever upp till doftens löfte. Generös frukt med en direkt närvaro, som håller i utan hål eller svagheter in i en lång, sakta avklingande eftersmak. Under hela tiden känns vinet lätt och läskande. Syrorna är riktigt höga och, utan att bli alltför medicinsk, aktiverar saliveringen på högvarv. Kanske inte lika komplext i smaken som i doften, men alla komponenter finns där i bra och balanserade kvantiteter. Ett charmigt vin som är långt ifrån en fruktbomb och alkhol-cocktail av övermogna druvor. Vinet håller dessutom bara 13% enligt etiketten, vilket uppskattas.

Det här var en positiv överraskning och charmigt så det förslår. Inte likt något annat; jag skulle inte placera det varken i Bordeaux, Californien eller Italien, och absolut inte Australien, blint. Jag kommer absolut att återkomma till den här producenten då det här var riktigt bra, och för samma mängd pengar får man inte mycket bordeauxblandning från just Bordeaux. Den här första träningspasset i anpassningen till nya världen var riktigt njutbart.

EDIT: Dag två har vinet fläskat på sig lite, och frukten drar mer åt svarta och röda vinbär. Ännu bättre. Yarra Yering gör bra skit.

2010-07-17

Hårdträning

Det är inte lätt att anpassa sina preferenser till Australien, men ve den om ger sig. Och när Denise Wine Shop lockar med 18% rabatt på hela sortimentet så gör jag en tur.

Den mycket trevliga expediten är hjälpsam. Och det behöver jag då jag inte har koll på producenter och årgångar. Jag blir dock lite tveksam när hon undrar om jag provat en Merlot från Bourgogne. Jag måste erkänna att det har jag inte.


2007 Kaesler Old Vine Shiraz. Gamla stockar (44 år) från Barossa. Jay Miller skriver "Structured and firm" och ger det 91p. Endast S$ 70, dvs 380 SEK. Något att prova på?

2005 Yarra Yering Dry Red #1. En bordeaxblandning från Yarra valley, där den nyfunna "vännen" Miller givit det 93+. Kanske kan vara något som faller i smaken. Ska lagras i 10 år sägs det, men temperaturen här borde dra ned det till några veckor... Dryga 470 kr, efter rabatt.

2005 Glaetzer Godolphin är ett annat  spontaninköp från Barossa, men den gode herr Glaetzer har jag ju stött på förut. Shiraz/Cab Sauv. Miller säger att den går att dricka redan nu. 410 kr.

2007 Two Hands Coach House Block Shiraz. Ingen aning varför jag köpte den, men Jay skulle inte misstycka då han krämade på med 94 färska pinnar. Jag kunde kanske satsta på mer variation, då det är ytterligare en Shiraz från Barossa. 540 kr. Det kostar på att vara spontan.

2003 David Franz Alexanders's Reward Shiraz/Cab Sauv. från Barossa.Sonen till Peter Lehmann, som tydligen gjorde vinet i Peter Lehmann Winerys källare. 450kr.

Det är ju inga billiga läropengar, men det är ju lika bra att börja prova. Och gårdagskvällens "billiga" Wolfblass gjorde ju ingen överlycklig, så jag får väl ta ett steg upp om jag inte ska smuggla eller dricka Tiger Beer framöver.

Undrar om något faller mig i smaken?

2010-07-11

Shiraz Downunder

Under de senaste restaurangbesöken med vänner i Singapore har jag försökt ge mig på det lokala utbudet av Aussie-viner. Med måttligt lyckat utfall.

Fredagen bjuder på ett besök på Original Sin - en vegetarisk restaurang med en imponerade vinlista. Men det mesta kostar riktigt mycket, speciellt när man tittar på Barolo, då blir det en bra bit över 2000 SEK/flaska. Jag hittar dock en 1995 Haselgrove Shiraz, för en rimlig summa. Nu inser jag ju att om det bara kostar en rimligt summa lär det ju inte vara en toppproducent - tyvärr är jag inte så påläst på Australien. Haselgrove är en producent som grundades 1981, och ligger i McLaren Vale, hittar jag sedan på nätet.


Efter en fadäs där kyparen lyckas pulverisera korken får vi det silade vinet i en karaff. Mörk, söt frukt tillsammans med läder och jord, i en doft som på något sätt känns lite trött. Ingen riktigt stuns och energi i den. I munnen är vinet medelfylligt med en grund av körsbär och svarta vinbär, tillsammans med lite jordiga toner. Det saknar dock precision och blir mest en lite jolmig blandning av frukt med lite mognadstoner. Om man på det lägger ganska låga syror, och avsaknad av tanniner så är det inte en alltigenom njutbar upplevelse. Det här borde nog druckits för 5-10 år sedan.

Lördagen spenderad på Boomerang - en australiensisk restaurang med bl.a. känguru på menyn. Tyvärr var det ingen i sällskapet som provade. Efter en titt i vinlistan blev det en 2008 Torbreck Shiraz Woodcutter. Ingen risk att få något gammalt och trött i alla fall.


Ungt är det ju allt. Blåbär och svartvinbärssaft/likör i en riklig dos, både i nos och mun. Riktigt sött är det, och påminner nästan om dåligt utspädd saft. Kanske ett uns av choklad och lite mint om man anstränger sig och är snäll, men ganska monolitisk. Det är kanske OK med tanke på att det inte är något stort vin och så ungt. Dock så har det lite svaga syror, och inga tanniner så det blir inte mycket ryggrad i det här. Det känns lite tungt och platt och bjuder dessutom på lite väl mycket alkoholhetta. Om du har några liggande - vänta och hoppas. Eller drick till något grillat en sen kväll,  kanske känguru?

Finns några på SB, ser jag. Men för 189kr passar jag nog. Jay Miller på Wine Advocate ger det 90p, och man får fortsätta att dra av en ca 5 poäng för att hamna rätt på hans omdömen.

Jag får kämpa på, och kanske satsa på lite bättre Aussies för att bli helt såld.

2010-07-07

2003 Il Favot Poderi Aldo Conterno

Vinet är beskrivet förut. Och mer namnkunniga bloggare har beskrivit det här och här. Men det är så bra att det förtjänar ett hedersomnämnande, och ytterligare en post.

Vi pratar om Aldo Conternos Il Favot från 2003, där årgången lurade pappa Conterno att inte bara ta druvor från de unga stockarna utan även frukten som i vanliga år går till den något dyrare Granbussian som sin Langhe Nebbiolo.

Priset på den här flaskan är en historia i sig. Först hittad av Mats (tack!) för en spottstyver i Tyskland (237:-). Sedan ett försök att ta med den i en resväska till Singapore. En liten missräkning var att det var övervikt på bagaget, vilket kostar 350 kr/kg. Slutpriset för flaskan hamnar alltså på knappa 600 kr. Ungefär vad vinet är värt.


Ikväll är vinet precis lika bra som tidigare. Vidöppen, inbjudande doft av sötaste röda skogsbär, rosor, tjära och en skvätt menthol. Vete tusan om jag inte hittar lite undervegetation i doften också. Expressivt, direkt, och underbart att sniffa på. Efter ett tag kommer det nebbioliska lösningsmedlet diffunderande in i doftbilden också. Vinet växer i glaset!

Intensiv, lättfotad och en smeksam, men lätt sträv munkänsla, är första intrycket. Slankt men ändå fylligt och med inspirerande komplexitet av olika röda bär tillsammans med lite tobak. Eftersmaken sitter i länge, innan den sakta klingar av och lämnar lite tanninsträvhet kvar. Vinet är i bra balans, tanninerna är inte skarpa eller vassa, utan stöttar upp vinet på ett bra sätt. Och det finns syror så det räcker. Många ord när egentligen Skitgott räcker.

Vissa producenter lyckades verkligen med sina 2003, trots värmeböljan.Dessutom verkar det som om de som gjorde det lyckats göra vin som är tillgängliga relativt tidigt. Andra exempel är Roagnas Paje och La Rocca e la Pira, Giacomo Conterno och det finns säker många fler. Den där Pajén jag har liggande är i farozonen.

Ingen dum onsdagskväll det här.