2010-08-31

I forskningens tjänst

University of Adelaide skickade en förfrågan till alla på Denise Wineshops maillista om man vill vara med på försök för ett forskningsprojekt. Det kunde ju vara intressant, tyckte jag, och anmälde mig. Jag glömde bara läsa det finstilta. 

Forskningsprojektet drivs av den beteendevetenskapliga institutionen. Man ska inte prova vin.

Framför mig står 30-talet olika vinflaskor med olika etiketter. Allt från de med teckningar på till de som försöker likna lite mer klassiska. Helt påhittade namn. Vad skulle du betala för en sådan flaska? Vad skulle du tro innehållet bjöd på för vinupplevelse. Vilken skulle du ge bort till din chef, bjuda på på en fest och dricka hemma själv? Hur ska jag kunna svara på det - det är ju bara hittepå! Det finns ju inget innehåll. Jag skulle aldrig bjuda på något där jag inte visste vad det var i. Än mindre ge bort det som en present till chefen -  lite vill man ju vårda sin karriär. Och jag skulle inte betala ett öre för en flaska med en kille som äter majskolv på.


Sedan ska jag fylla i en undersökning om vad jag kan om vin. Inte mycket visar det sig. Vad svarar man på frågan varför man dekanterar vin a) för att ge det luft, b) för att bli av med sediment, plus några alternativ till där man fick välja endast ett. För att imponera på gäster finns inte med som alternativ. Eller; Vad använder man termen "green" i ett vin om a) färgen, b) syran c) tanninerna.

Jag fick i alla fall en voucher på S$ 20 för besväret. Taxin dit kostade S$17 - sedan skulle jag ju hem också.

Hoppas deras forskning går bra.

2010-08-29

Italiensk middag - sort of

Hembjudna till min italienska kollega Marco med hans tillika italienska fru Loredana är förväntningarna på en klassisk italiensk middag höga. Och det blir - intressant.

Det börjar bra. Tiden vi ska dyka upp är 20:30 så Italiensk middagstid gäller. Sedan börjar skepsisen sprida sig lite när det visar sig att den som stått för matlagningen är Rose - den filippinska maiden/hemshjälpen. Det visar sig vare en helt obefogad oro, då hon under tre år med familjen fått en grundläggande utbildning i att laga italiensk mat.

Gott är det! Allt från pizzabitarna till snacks, via en vegetarisk tagliatelle för att avsluta med en underbar variant av saltimbocca - gjorda på små grillspett. Bättre än jag ätit på många italienska restauranger. Till detta bröd och givetvis olivolja - importerad från familjens egna olivodlingar i Italien. Gästerna som tagit med italiensk olivolja som present log besvärat. Allt var supergott.

Givetvis fick vi vin till detta. Marco förvånar med att ställa en 2006 d'Arenberg Dead Arm Shiraz på bordet. Parallellt ett inte helt okänt vin som jag gett honom för att vidga hans vyer, då han erkänt att han mest dricker vin från Toskana; 2004 Cascina Cucco Ceratti.

Dead Arm Shiraz är tät och mörk, med en intensiv doft av mörk frukt toppad av charkuterier, kryddor, kaffe och choklad. Doften är stor, mörk och mullrande, och bjuder på mer än sötmogen frukt en masse. I munnen är vinet koncentrerat - söt mörk frukt med björnbär och blåbär i täten. Kryddor och kaffe. En ganska stram munkänsla, stöttad av lätt sträva chokladiga tanniner. Komplex och lång. Det blir inte en tung fruktbomb som påminner om sirap, utan är faktiskt riktigt bra. Skulle gärna återkomma till det om 3-5 år. Miller ger 95p, och det är som vanligt ett par för mycket. Men hur kom det här in i ett italienskt hem?

Cerattin är givetvis ett helt annan typ av vin, men står sig väl i konkurrensen. Med lite luftning blir det lysande gott, och passar i mitt tycke bättre till den här maten. Lika bra varje gång.

Sedan kommer ett annorlunda vin på bordet. En australiensisk Nebbiolo/Cabernet med en en udda etikett. The Nebb. Det finns tydligen en koppling mellan Nebb och Beak/näbb, som de utvecklade på etiketten. Dr Schnabel von Rom kämpade under pesten med att försöka rädda engelsmän, och som skydd hade han en mask där han stoppade näbben full med kryddor och örter för att rena luften så han inte blev smittad. Men nu kämpar Dr Schnabel mot monolitiska viner. Jomenvisst.


2007an är gjord på 80% Nebbiolo och resten Cabernet. Mörk doft. Choklad och körsbär. Kanske ett uns av blommiga toner, om man är snäll. Smaken är en kombination av körsbär/björnbär och mörk söt choklad med strama tanniner i bakgrunden. Dock ganska enkelt/monolitiskt, hyfsat kort, och utan direkt charm. Jag tycker det saknar personlighet och har svårt att säga vad det är gjort på eller var det kommer ifrån. Udda vin - serverat av en italienare.

Sammanfattningsvis: Lysande italienska värdar, jättegod italiensk mat - lagad av en filippinska, australiensiskt vin - serverat av en italienare, och italienskt vin från en svensk. En Italiensk middag - sort of. En kanonkväll.

2010-08-26

Back to Burgundy

Efter många utflykter till Australien tar vi en snabb tur tillbaka till Bourgogne. För att kalibrera smaklökarna.


Blåviolett, men lättfotat.Transparent, men klart.

2007 Camille Giroud Maranges 1er Cru Le Croix Moines  släpptes i vintras på bolaget. Jag plockade på mig någon flaska, och borde väl egentligen låta den ligga. Men efter en nyligen provad Yarra Yering var jag sugen på Bourgogne.

Först något blyg, men tuffar till sig med tid. Kryddigt. Skog och skogsbär. Lingon. Smörkola och kaffe. Parfymerade övertoner. Lite stickigt.

Jag ser att Gary Vaynerchuck ger vinet 70p. Tunn och endimensionell. "I think this wine sucks!" Nästan komiskt när gästen tycker det är OK, men Gary sågar det totalt. Finare Vinare något mer positiv.

Syrligt. Tranbär och lingon, med saliveringsturbo på spottkörtlarna. Slankt, på gränsen till något tunt. Bra balans. Lite uppstramande tanniner, och kryddor i avslutning. Inte så långt, eller komplext. Växer även har med tid.

Visst är det gott, men jag har druckit bra mycket bättre ung bourgogne. Jag är långt ifrån Vay-Ner-Chucks poäng, men jag är långt ifrån överväldigad. Yarra Yerings PN är en helt annan stil men i den här matchen över en veckas tid vinner den.

2010-08-24

Mer än dammsugare

På samma sätt som jag försöker vidga mina vyer när det gäller viner medan jag bor i Asien, försöker jag expandera utanför att sälja dammsugare.

Problemet är att vi är mest kända som ett varumärke för dammsugare, men gör så mycket mer. Dammsugare är faktiskt den lilla delen. Därför de senaste reklamfilmerna (i Australien).






Och vi gör mer än kylskåp.




Själv tycker jag de är rätt bra, men jag är ju uppenbart hemmablind. Men vi gör ju mer än dammsugare. Efter denna utflykten tror jag nog nästa öppnade vin får bli från Italien/Frankrike. Klimatet här är lämpat för rosé.

2010-08-20

2006 Yarra Yering Pinot Noir

Ytterligare ett steg i utforskningen av Australien. Ett av de lättaste och mest njutbara, hittills.



Rödviolett, redan med en antydan till tegelkant. Försöker dölja sitt druvursprung med ganska djup färg.

Jag blev förförd av bordeauxblandningen från Yarra Yering tidigare, och var nu nyfken på dr Carrodus Pinot Noir. Jag har en flaska 2006 Yarra Yering Pinot Noir som blir offer för en pop n' pour.

Kryddigt. Nästan rökigt. En underliggande mörk frukt. Ljusa jordgubbar och tallbarr på toppen. Rosblad. Kryddigheten gör det intressant och spännande att sniffa på. Väcker nyfikenheten att få reda på mer. Lockande och god doft.

Det här ska komma från några av de äldsta Pinot-rankorna i Yarra Valley, vilket väl innebär tidigt 70-tal. Allting odlas utan någon som helt bevattning, vilket är imponerande i södra Australien. På något sätt lyckas man ändå få upp alkoholhalten till 14.5% i en Pinot - utan att det märks i och för sig.



Fyllig, något saftig smak av hallon och mörka körsbär. Saftigt utan att bli slappt och syltigt. En lysande ren fruktkärna. Lätt och smeksamt. Diskreta silkeslena tanniner klär in gommen, men märks knappt. Syrorna skulle ge den bästa barbera en kamp. Frukten får sällskap av en hel kryddlåda, och tallbarren återvänder även i munnen. Sakta avklingande till tonerna av syrliga lingon. Underbart balanserat, och långt.

Jag upptäcker hur jag sitter och jämför med Bourgogne. Något saftigare och fylligare, lite mindre tanniner. Mörkare i färg. Tills jag inser att att jag missar grejen och är på fel spår. Detta är inte, ska inte vara, och kommer aldrig att bli Bourgogne. Det är en egen stil som lever på egna meriter.Och när man väl lyckas droppa den direkta jämförelsen, och låter vinet skina på egen hand, växer det ett snäpp till.

Skitgott.

Det här vinet har säker ett långt liv framför sig. Själv ska jag se hur resterna smakar i morgon. Om ni har chansen - prova det.


Dessa flaskor väger lika mycket. En intressant detalj är att en av dem är tom.

2010-08-17

2007 Two Hands Coach Block Shiraz

När den tropiska stormen drar förbi utanför, blixtarna och åskan dundrar, och temperaturen kryper ned mot 26 grader behöver man något att värma sig med. Dags för ett nytt försök med Aussie Shiraz.


Svart som natten. Helt ogenomträngligt. Bläckigt.

Two Hands grundades av de två händerna Michael Twelftree och Richard Mintz 1999, även om den senare hoppat av nu. Firman är en negociant baserad i Barossa Valley med höga ambitioner, som har fått en hel del positiva omdömen. T.ex. yppade oraklet av alla orakel, Parker, att Two Hands var den bästa negociantverksamheten på södra halvklotet. Och man har både 2006 och 2007 kommit topp 10 på WS lista över top 100 wines, med Bella's Garden Shiraz.


Massiv näsa. En matta av mörka krossade bär, likör och outspädd svartvinbärssaft. Kött och blodkorv. Mocca och choklad. Övertoner av blommor, och ett uns vitpeppar. Men framförallt moget och sött.

Elva år sedan grundandet av vineriet kan ju tyckas vara relativt kort tid, men man har redan lyckats skapa sig ett brett utbud av viner. Jag misstänker att det inte är så svårt att köpa druvmaterial i Australien med den marknadsnedgång de haft de senaste åren. Lyckas man sedan sälja sina viner för över 500 per flaska så har man ju en attraktiv affär.


I munnen, Jaså? Massivt "mouthfilling", visköst. Sträva tanniner, dolda bakom massiv mörk frukt. Kaffe och mörk choklad. Syrorna ligger utanpå i en egen fil. Överväldigande attack, som ger sig snabbt. Eftersmaken ebbar förvånande snabbt ut. Lämnar kvar söta tanniner. Och en alkoholhetta, brännande hetta. 15.8 % märks. Ganska tydligt.

2007 Coach House Block är ett vingårdsvin från Greenock i Barossa Valley. Vinet fick macerera i knappa tre veckor i öppna kar, innan tappvinet och pressvinet tillsammans åkte in i franska fat. Där fick det ligga till sig i 18 månader innan det tappades upp i flaskor som är stabila nog att motstå mindre explosioner, och som får en att krampaktigt hålla i flaskan av ren skräck för krossade tår.



Givetvis tokungt. 93 p av Tanzer och 94 av Miller är bra betalt. Vinet kanske jämnar ut sig och blir mer balanserat med ålder. Men det lär jag aldrig få veta. Det värmde i kylan, men uppmuntrade inte till återbesök.

Edit: Efter att ha fått ytterligare ett dygn i öppnad flaska i kylen har det bättrat sig något. Syran har tagit ett steg ned, eller in i vinet, kanske. Känns något mer i balans. Men alltför kort och brännande eftersmak kvarstår.

2010-08-15

Roligare statlig humor

Jag har tidigare tyckt det statliga systembolaget bjudit på en del humor med sin prissättning av Bordeaux. Men nu visar det sig att Singapore är ännu roligare.

Singaporeaner har tydligen fått ett rykte om sig att vara lite buttra, och inte le lika mycket eller ofta som övriga Asiater (nu drog jag precis ett par miljarder människor över en kam). Efter att ha levt med allt från svenska servitörer, till SAS-kabinpersonal och tjänstemän på CSN tycker jag att Singaporeaner är nog så glada och trevliga som man kan önska.

Men det tycker tydligen inte regeringen.

Enter: Singapore Kindness Movement. Detta är en rörelse som startades av premiärministern redan 1996, med ett missionstatement som är "To inspire graciousness through spontaneous acts of kindness, making life more pleasant for everyone." Och det låter väl fint? Man har även sin egen logo, som innehåller lejonet Singa, som är the Icon for Courtesy.


Statlig kampanjer för att förändra olika beteenden i samhället har vi haft överallt, så det är väl inte så mycket att orda om. Sverige verkar väl mest ha fokuserat på att dricka mindre sprit, använda kondom, och ha på bilbältet.

Men nu har man alltså gått ett steg längre - man ska inte bara vara vänlig utan man ska le mer. Därför lanseras kampanjen, Let's champion a smile.

Den genialiska idén är att om det finns fler speglar så kan folk se om de ler eller inte, att de har ett snyggt och vänligt leende osv . Därför sätter vi upp några tusen speglar runt den centrala gatan Orchard Road. Såklart! Vi kör dem på reklampelare. Då kommer folk le mer.


Jag tycker detta är galet komiskt. En statlig organisation som har funnit sin uppgift i att sätta upp speglar i stan för att få folk att le mer. Jag har sett en del roliga affischer från HR-organisationer om hur bra vi är och vad vi ska göra på företaget, men de kan inte riktigt mäta sig med speglar för att få folk att le. Detta är bara för galet, naivt och roligt.

Men det funkar! Jag ler ju bara vid tanken på dessa speglar. Och det är ju svårt att gå omkring och vara sur när man ler? Så uppenbarligen har Singapore Kindness Movement överlistat mig.

När får vi se Reinfeldt sätta upp speglar i tunnelbanan?


Edit: Ser nu att det inte blir Fredrik. Men (s) vill få oss att älska och skratta mer. Inga speglar, men väl en butler på T-banan. AB skriver också om det. Jesus. Stockholm goes Singapore .

2010-08-13

Oinspirerande start på helgen

Vietnamesiska rispappersrullar, smaksatta med bl.a., koriander och mynta borde väl kunna matchas med en riesling? Efter att ha plockat upp en 2007 Arthur Metz Riesling Vieilles Vignes från Carrefour så hoppades jag på det i alla fall.



Blekt ljusgul. Väldigt blek - nästan tunn. En doft av citrus och mangostan, med en liten gummiton. Inte så mycket mer än så.

I munnen avslöjar sig vinet som en läskande och lättdrucken skapelse med citrus, päron och mangostan i smakspektra. Enkelt, utan någon vidare komplexitet eller längd. Citronsyrorna är framträdande och gör att avslutningen nästan påminner lite om att bita i en citron. Spottkörtlarna får jobba ordentligt.

Ett ganska oinspirerade vin som man kan köpa för under 10 EUR, om man hade bott i Europa. Men det finns å andra sidan så mycket roligare saker man kan köpa istället. Det funkar väl kylt på balkongen, som törstsläckare om man inte har för höga krav.

2010-08-08

2005 Produttori del Barbaresco Barbaresco Riserva Asili #1767

Jag vet att den borde få ligga länge innan den ens närmar sig en korkskruv. Men ibland tar längtan efter ung tuff nebba över.


Underbart mogen frukt med jordgubbar och hallon. Övertoner av violer och parfym, med ett uns lösningsmedel. Nypon. En doftmatta av tjära och pinje i botten. Och hela paketet levererat i skön samstämmighet, som den mest samstämda orkester. Redan den första sniffen påminner mig om varför jag är en nebbioloaddict.

I munnen talar vinet direkt om att det är ungt, på ett nästan burdust sätt. I samma ögonblick man känner den härliga frukten blir man också varse tanninerna. Även om de håller fast både gom och frukt som i ett skruvstäd är de inte kantiga och stickande, utan bara påtagligt ungt sträva och heltäckande.

Frukten känns snäppet mörkare i mun än i näsa, men är lika ren och lysande klar i smaken som i doften. Det fyller på med fler lager av mörkare toner av tjära och tobak (?). Allting sitter ihop på ett bra och balanserat sätt långt ut i en lång, lång eftersmak. När den börjar klinga av, tar tanninerna över och lämnar kvar ett strävt eftertryck som snörper ihop munnen och lämnar läppen resolut fastklistrad mot tänderna. Något man nog måste vara tannin-masochist för att uppskatta på samma sätt som jag.

Denna riserva kommer att blir lysande! Alla komponenter finns där i bra balans, och i rikliga mängder (om än kanske inte med 2004-kraft). Balanserat och elegant. Med lite ålder kommer tanninerna att slipas ned, och kanske inte dominera på samma sätt som nu. Med tanke på kvaliteten det är på dem är jag övertygad de kommer smälta in och bli en mer harmonisk komponent av vinet. Det tar nog fem år eller så,  men hur gott ska det inte vara då?

Jag provade nyligen en 1982 av Produttoris normale, och det var fortfarande riktigt bra juice. De gör viner som tål att lagras, och blir mycket bättre av det. Det är givetvis vansinne att ta en redan nu.

2005 Produttori del Barbaresco Riserva Asili har tillbringat tre år på botti. Gjordes i drygt 13 000 exemplar. Såldes på Systembolaget för 355:- och för 27.8 EUR där jag hittade dem i Italien. Välj själv.

2010-08-06

2005 Guigal Brune et Blonde

Marcel Guigal är hyllad av välkänd advokat och har bland annat blivit Decanters Man of the year 2006. Såklart mest känd för sina La-La viner, men nu tänkte jag ta reda på hur den enklaste Côte-Rôtien smakar.

Någon presentation av Guigal är knappast nödvändig. Brune et Blonde är den enklaste cuvéen, gjord på 96% Syrah och resten Viognier från både den norra delen med järnrik jord, Côte Brune, och den södra Côte Blonde med ljus kalkrik jord.



Efter jäsning av Syrah och Viognier tillsammans i ståltankar får vinet minst två år i barrique, där 40% är nya. Den mängden ny ek får väl närmast anses vara ganska modest för den ganska fatglada Guigal. La-La vinerna får 42 månader i 100% ny ek, men lär väl ha lite mer ekhungrigt fruktmaterial som motvikt.

Förvånande transparent rödblå färg med ett uns av röd tegelkant. En doft som måste vara skolboks-syrah. Jag tror aldrig jag känt en så tydlig bacon- och vitpeppardoft i ett vin. Det är nästan så man av ren reflex börjar nysa. Under det välpepprade lagret av charkuterier lurar vinbär och björnbär i en frukt som drar åt det mörkare hållet. På toppen av det en tunn slöja av parfymerade skira blommor - som i vissa stunder påminner om traditionalist-nebbiolo från Monprivato. Sedan efter ett tag kommer den smygande - vaniljdoften - och jag blir nervös. Den är dock inte speciellt framträdande utan håller sig ganska diskret i bakgrunden.

Första upplevelsen i munnen, efter en pop'n pour är inte angenäm. Tight, snipig med syror som gör att inget känns riktigt i balans. Efter ett par timmar har bitarna fallit mer på plats. Fortfarande ganska slankt, med knivskarpa syror som skär genom den fetaste mat utan besvär. Frukten känns ljusare och mer framträdande i munnen, och drivs framförallt av jordgubbar och körsbär. Kraftiga men välskräddade tanniner klär in gommen och håller frukten i schack.

När den inledande frukten tar ett steg tillbaka i mittpartiet, är det lite tunt ett ögonblick, innan det välpepprade baconet kommer tillbaka, with a vengeance. En avslutning som saktar klingar av med kryddor och chark ovanpå frukten. Långt och sakta avklingande, där slutet glädjande nog inte innehåller någon vanilj utan parfym.


Mmm, vad gott det är. Komplext, långt och med en stil jag faktiskt gillar. Den ek-attack jag var lite nervös för lös med sin frånvaro. Vinet växer dessutom med tid och fläskar på sig en del. Den korta dippen i mitten verkar täppas till. Om jag skulle återkomma till det, skulle det vänta två, tre år och skulle även ge den en uppvärmning i karaff. Och dricka det till en Boeuf med rejält med sidfläsk i.

Säljs detta i Sverige?

PS. Min senaste favoritbild.

2010-08-01

Château Franc-Cardinal 2005

Jag hade ingen aning vad det här var när jag tidigare idag plockade upp det från Carrefour för S$ 27.90 (150 SEK). En positiv överraskning var resultatet.

Château Franc-Cardinal har en hemsida som ser ut som om jag hade designat den, men med en hel del intressant innehåll. Man kan t.ex. läsa sig till att ägaren är en kanadensare som gift sig med en fransyska, köpt först en vingård i Bourgogne, men när frun från Cognac ville bo närmare ursprunget köpt en till i Bordeaux. Man kan också läsa det något generaliserande citatet:

Unlike the philosophy of wine producers in the New World (Australia, California, etc.), where they give technology the upper hand in trying to create a product of consistent style - a manufactured product, if you will - in the Old World we believe that it is man's role to discern the character inherent in the terroir and coax it out, helping it to achieve its full potential - much in the way you raise a child. Det kan ju vara hur det vill med den saken, men stora ord för att komma från en kanadick.

Den leriga kalkgjorden öster om St. Emilion lämpar sig såklart för Merlot, som utgör 72% av blandningen, tillsammans med 24% Cabernet Franc och resten Merlot. Vinifikation i betongtankar följt av lagring i barrique. En produktion på 50 000 flaskor är vad man mäktar med på sina 10 ha.



Knastertorrt. Det är i alla fall känslan jag får, kanske lätt bedövad efter alla manufactered products från Australien.

En lätt återhållsam doft av fuktig piptobak, läder, stall med mogna plommon och körsbär i mixen. Inget charmtroll som exploderar i dofter, utan ganska stramt och försiktigt. Kanske inte världens mest komplexa upplevelse, men med klar charm. Bordeaux så det dånar om det.

I munnen levererar vinet på exakt samma sätt i flytande form som doftaromerna precis gjort. Det är stramt, och tanninerna snörper till och ger en lätt uttorkande avslutning. Innan dess har det presterat en slank upplevelse där plommon och körsbär backas upp av gammalt svettigt sadelläder och höga syror. När frukten ganska snabbt klingar visar sig tanninerna och stramat år och limmar fast överläppen mot tänderna.

Ibland är det precis ett sådant här vin jag vill ha. Inget stort och komplext, utan ganska enkelt men med sin charm. Jag skulle gärna dricka det här igen, men jag skulle nog inte vänta för länge då frukten nog inte håller ut så många år till.

Det skulle alltså lite fransoser till för att få mig på bra humör en söndag. Jag kan väl kanske inte helt skriva in mig i medlemsklubben för AFE då jag kan gilla en hel del CdP och även en del Aussies. Men det här var vad jag behövde.

Tack, Frankrike!

Jag har många gånger svurit över fransk arrogans och t.ex. vägran att inse att det finns fler språk än franska i världen. Men under mina försök att köpa, dricka och njuta av det lokala utbudet av vin fick jag idag andrum. Carrefour.

På Plaza Singapura finns en stor Carrefour, och när veckohandlingen ska genomföras möter mig en glad syn. En stor utförsäljning av vin!


När man sedan traskar runt så händer det som får en som svenska att bli knäsvag av lycka - man kan få prova vin. Man kan alltså få smaka lite på en produkt man ska köpa innan man köper det. OK, det är kanske inte de bästa vinerna som bjuds som prover, men i alla fall.


Utbudet är inte så illa. En hel del Bordeaux, från framförallt 2006 och 2007. De verkar ha mer 2007 Montrose och 2007 Pichon Baron än vad SB bestämt att hela Sverige bör dricka. Dessutom kostar Montrose ~630 kr, billigare än på SB - första gången jag ser något sådant i Singapore. Lägg till det en del Guigal. Jag var tvungen att köpa en Guigal Brune et Blonde 2005, även om den klockar in bra mycket dyrare än på t.ex. Millesimes.


Det finns även en del av Hugels och Trimbachs enklare cuvéer, en del enklare Bourgogne osv. Ganska roligt att gå och titta, smaka lite och plocka på sig en del. Det är fortfarande bra mycket dyrare än i Europa, men det är lite lindrigare än vanligt. Givetvis blir det till att plocka på sig en del roliga saker. Undrar t.ex. hur en 2006 Grand-Puy-Lacoste kan smaka? Snart dags att prova. En del enklare NZ PN smög också med, och någon enklare BDX från 2005.


Det ska tydligen fransmän till för att sälja franskt vin i Singapore.