Back to Burgundy

Efter många utflykter till Australien tar vi en snabb tur tillbaka till Bourgogne. För att kalibrera smaklökarna.

Blåviolett, men lättfotat.Transparent, men klart.

2007 Camille Giroud Maranges 1er Cru Le Croix Moines  släpptes i vintras på bolaget. Jag plockade på mig någon flaska, och borde väl egentligen låta den ligga. Men efter en nyligen provad Yarra Yering var jag sugen på Bourgogne.

Först något blyg, men tuffar till sig med tid. Kryddigt. Skog och skogsbär. Lingon. Smörkola och kaffe. Parfymerade övertoner. Lite stickigt.

Jag ser att Gary Vaynerchuck ger vinet 70p. Tunn och endimensionell. "I think this wine sucks!" Nästan komiskt när gästen tycker det är OK, men Gary sågar det totalt. Finare Vinare något mer positiv.

Syrligt. Tranbär och lingon, med saliveringsturbo på spottkörtlarna. Slankt, på gränsen till något tunt. Bra balans. Lite uppstramande tanniner, och kryddor i avslutning. Inte så långt, eller komplext. Växer även har med tid.

Visst är det gott, men jag har druckit bra mycket bättre ung bourgogne. Jag är långt ifrån Vay-Ner-Chucks poäng, men jag är långt ifrån överväldigad. Yarra Yerings PN är en helt annan stil men i den här matchen över en veckas tid vinner den.