2011-01-30

2004 Poderi Aldo Conterno Barolo

Det är inte helt enkelt att veta vad man har i glaset när man öppnar ett vin från Aldo Conterno.

2003 Il Favot innehåller druvmaterial som i vanliga fall ingår i vinmakarens Baroli. 2004 Romirasco innehåller stora delar av druvmaterialet som brukar ingå i Granbussia. Och båda är galet bra. 2004 Barolo är till 30% gjord av frukten som tidigare år ingått i Il Favot. Lägg till det att det bara används stål i vinifieringen och att vinet lagras i stora slavonska ekfat, men vinet kan ändå få till en viss fatton. Galloni nämner att det görs kraftig rengöring av faten med jämna mellanrum, men inte rostar de väl om dem? Det gäller att hålla koll på vad man dricker.

Hursomhelst, lördagar kan betyda långkok även i Singapore - denna lördag med importerade trattisar i mixen. Medan grytan puttrar får min enda flaska av 2004 Aldo Conterno Barolo vakna till liv med luft - vilket betyder ett par timmar.


I glaset har vinet en skir, transparent uppenbarelse där kanten redan antagit tegelfärg. Kroppen är klarröd och har en härlig lyster.

I näsan är det ganska återhållet men bjuder på mer med lite tid. Först en ton av ljusa jordgubbar som sedan breddar sig till något mörkare skogsbär med hallon, lingon och en blåbärston. Nypon och rosblad tillkommer med lite tid och även en del kryddor. Läder och mörk choklad (från fat?) är med också. Totalt sett en angenäm aromatisk nos.

Vinet slankt och lätt i munnen, med höga syror. Tanninerna är ganska anonyma, även om de finns i bakgrunden och kommer fram i svansen och lämnar kvar en lätt sträv, sandig känsla i munnen. Frukten kommer från det röda laget, men jag tror nog det spelar med någon man kort. Smaken är lite tunn och dör ut ganska fort, för att lämna kvar en väl lingonsyrlig och sträv eftersmak. Det påminner om en halvtaskig snipig Bourgogne i eftersmaken. Det är helt enkelt inte nog med stuffing i vinet för att matcha syrorna.

Nog borde Aldo Contero kunna prestera bättre än så här i en årgång som 2004? Eller så har flaskan lagrats illa i Singapore, där jag köpte den. Om ni har några flaskor liggande, och de är som den här, drick snart snarare än lagra. Det finns inte mycket stuffing att mogna ut.

Sedan kan ju besvikelsen ju bero på att det är en så kallad bladdag enligt såkalendern (som min kära mor skickat till mig). Är det samma kalender i Singapore som i Sverige?

2011-01-26

Intressant läsning

Hittade en intressant artikel, och framförallt bild, i New York Times om druvor och släktskap. Du hittar artikeln här.

2011-01-22

2007 Domaine Tempier La Migoua

Ibland får man lust att glänta på dörren till ett vin man vet är långt ifrån drickfärdigt. Har man några flaskor kan det vara intressant att se vad vinet står i sin ungdom, om man kan övervinna sin korkskruvsångest. 



Färgen är tät och mörk, med en dragning åt blåviolett.

Att öppna en flaska 2007 Domaine Tempier Cuvée Spéciale La Migoua är ett försök att få en glimt av vad som komma skall. För att ge det en chans att vakna får det en snabb vända i karaffen, och sedan ner i flaskan igen, i närmare ett dygn.

Vid den snabba turen i karaffen doftar vinet endast kött, blod och rost. Dessutom ganska återhållet, vilket säkert påverkats av den för låga temperaturen. På återseende.

Domaine Tempier skapades först 1940, men det har gjorts vin i dessa marker långt innan dess - familjen Tempier fick t.ex. en guldmedalj 1885 för att man lyckats återskapa vingårdarna efter vinlusens härjningar. När Lucien Peyraud gifte sig med Lucie Tempier skapades firman, som startade med total ca 12 ha Mourvèdre i odlingar. Sedan dess har ägorna vuxit, och man köpte La Tourtine ('51) och Miguoa ('52) och sedan 1969 har man släppt vingårdsviner från dessa. Idag har man 38 ha. Numera är det barnbarnen till Lucien som driver Domaine Tempier tillsammans med vinmakaren Daniel Ravier. Förutom sina klassiska röda viner är Tempier väl kända för sin rosé.

Ett dygn senare är vinet mycket mer uttrycksfullt. Visst finns det en underliggande mörk mullrig matta av blodig biff och rostiga verktyg, men det har tillkommit en finstämd doft av jord och tobak. På toppen av det ringlar lite ljusa jordgubbar och ett rejält fång blommor. Det är en komplex doft där det mörka animaliska minglar med skira vita blommor. Det bjuder på en hel del och verkar lovande.

La Miguoa är en vingård på 6 ha med en jordmån av Muschelkalk som ligger på 180-270 m.ö.h.. La Miguoa är gjort på 50% Mourvèdre, 27% Cinsault och resten Syrah, vilket är den minsta andelen Mourvèdre i Tempiers cuvéer. Efter vinifiering i temperaturkontrollerade stål- eller betongtankar, lagras vinet i 18-20 månader på stora ekfat.

Gommen får sig en rejäl omgång redan vid första klunken. Smaken är intensiv med mörk, svart frukt, och en del ljusare jordgubbar i mixen. De djuriska inslagen av järn, blod och biff finns invävda i all frukt. Det är intensivt, men blir inte tungt eftersom det har rejäla syror som ger en frisk och förvånande lättfotad munkänsla. Välbalanserat utan några svackor sitter vinet bra ihop hela vägen ut i en stram eftersmak av hyfsad längd. Tanninerna är väl tilltagna och sträva, men ligger dolda under lager av frukt.

Ett redigt vin med stor potential. Ett par nummer större än Cuvée Classique, med mer kraft, bättre balans och intressanta inslag av blommor och jordgubbar. Det finns frukt och struktur som gör att det här kommer leva länge, och det kommer må bra av några år för att få delarna att smälta ihop lite bättre och tanninerna att slipas till en del. Då tar jag nästa flaska.

2011-01-18

2009 Fritz Haag Brauneberger Juffer Sonnenuhr Riesling Spätlese

Jag borde dricka mer tysk Riesling. Det är som gjort för klimatet med sin krispighet och syra, samtidigt som alkoholen är behagligt låg. Det som stoppar en kan vara vara att namnen är längre än ASEANs tullbestämmelser.

Sedan 2005 drivs Weingut Fritz Haag av grundarens sonson Olivier. En utbildning inkluderande både teori och arbete hos t.ex. Dönnhoff  gjorde honom redo för att ta över odlingarna i vingården Juffer. Sonnenuhr är den bästa delen av vingården, med lutning på upp till imponerande 80%.


Ljust gult med vissa gröna stick. Påminner om (transparent) hö som börjat torka - alla har vi våra egna doftreferenser.

En doft av gul persika, melon och gula mogna äpplen. Men också lite flintig rökighet.

Saftiga, övermogna, rinnande meloner och päron i täten av frukten. Ungt babyfet, med en hel del restsötma som också tar en framträdande roll. Smeksam munkänsla som övergår i lätt spritsighet på tungan i den mineraliska svansen. Där finns de - i svansen - en hel hög med stenar. Syrorna finns också där, men hade gärna fått skruvas upp ytterligare en nivå för att matcha sötman och frukten.

Återigen ett vin som jag dricker för ungt. Detta hade varit ännu bättre med något år på nacken. Men man tar vad man har, och detta gjorde inte bort sig på balkongen i solnedgången.

Tack för den flaskan Patrik!

Ett år

Tänder ett ljus på årsdagen av den tragiska olyckan.

2011-01-07

2004 Tua Rita Giusto di Notri

Lotus Notes kalender säger uppmuntrade "352 days left". Chefen ser frågande ut när jag säger "13 days after Christmas?" och "Squeeze day?". Jetlag och sömnlöshet. Det krävs ett bra vin som början/avslutning på året/veckan.

2004 Tua Rita Giusti di Notri får bli den som ska möta kvällens förväntningar. Galloni gillar vinet (93p) och ger det ett drickfönster som börjar redan 2008.


Vinet är mörkt och tätt, och någon ålder eller mognad skvallrar inte färgen om.

Direkt efter att korken dragits, och vinet är på tok för kallt, doftar det ceder, stall, gräs och läder. När temperaturen stiger tar frukten ett kliv fram.

Utmognade mörka körsbär och moreller i en mullrande doftmatta tillsammans med ett syrligare inslag av lingon. En del mörk choklad och kaffe samt orientaliska kryddor från faten är med också. Vissa toner av den initiala blyertspennan finns kvar, medan gräset har försvunnit i bakgrunden. Öppen, inbjudande och massiv doft.

Mjukt, smeksamt, och ganska fylligt och intensivt i munnen. Syrorna ger bra skjuts, och tanninerna lurar under den rätt intensiva frukten och kommer fram först i eftersmaken som sakta klingar av. Körsbären från doften är i första rummet, där även rostat kaffe tagit en mer framträdande roll. Jag tycker mig kunna finna en viss antydan till russin och lite kokt känsla, men det kan också vara inbillning eftersom jag tycker vinet är så öppet och tillgängligt. Har det åldrat fort i något Singaporeanskt skyltfönster?

Vinet slinker ner fort. Det beskrivs dock inte bäst som en smekning av en silkesscarf, utan känns mer som att bli inrullad i tunga sammetsgardiner. Men det är inte illa det heller ibland.


60 % Cabernet Sauvignon, 20 % Merlot, 15% Cabernet Franc samt Petit Verdot. 18 månader på 70 % nya barrique är de enklaste delarna av formeln. Typiskt Bordeaux - men få som provar skulle hamna där i sina gissningar. Men prova borde fler.

2011-01-01

Nytt år i bilder

2010 avslutades på ett alldeles lysande sätt.


2007 Zilliken Saarburger Rausch Spätlese är en utmärkt inledning. Ren fin frukt av citrus, persika och päron. Nästan krämig munkänsla, men med bra syror och en skön mineraltwist i avslutningen. Utmärkt gott. Välkommen!


1996 Henriot är precis så bra som Konjären beskrivit. Bokna äpplen och citrus. Mjuk mousse och fin syra. En liten apelsinskalsbitterhet i en långa avslutningen. Riktigt bra, och häromdagen fanns det några lådor stående på Regeringsgatan.


Champagnen är en mycket bra matchning med de här krabaterna.



Kanapéer med hummer, ärtpuré smaksatt med mynta och Pata Negra är också en god matchning med champagnen. Man borde oftare utgå från vilken mat man ska bjuda på för att matcha vinet, inte tvärtom. Barnens tilltugg verkar lite snålt i sammanhanget, men uppskattas nog lika mycket som de vuxnas.


Lammet försvinner så fort att det inte fastnar på bild. Men till det dricks det 2004 Pure, 2005 Clos du Mont-Olivet och 2005 Bosquet des Papes. Purevinet är tillgänligt och gott med ren, fin jordgubbsfrukt, hallonbåtar och laktrits. Också mognande lädertoner fyller på. Gott och behöver inte lagras längre, tror jag. Den får dock stryk av den betydligt yngre Mont Olivet. I den finns mer kraft, mer komplexitet och tydligare garrigue. Betydligt kraftigare tanniner och en saltlakritstorr, lång avslutning. Bästa vinet, med ett långt liv framför sig. Bousquet des Papes är svagaste kortet i uppställningen, med viss avsaknad av struktur och längd, fast ganska gott ändå.

Som avslutning dricks en 1996 Disznókő Tokaji Aszú 5 Puttonyos. Slutsatsen är att jag borde dricka mer Tokaj. Sötman och frukten tillsammans med nötiga, oxiderade smaker är riktigt bra.


God Fortsättning!

PS. Nyårsdagen måste vara pizzabagarnas största dag på året?