2011-09-25

Avskedsmiddag

Henrys blivande svärföräldrar* har bestämt sig för att flytta tillbaka till den kalla nord, och vi har den sista middagen i Singapore. Förhoppningsvis kommer vi dock ses många gånger innan bröllopet.



Laurent-Perrier Grand Siècle får fungera välkomstdrink och vätskeåterställare efter eftermiddagens fotbollsmatch i Equatorial Leauge. 2x45 minuter i tropisk hetta gör att det krävs något riktigt bra för att komma igång igen. Tyvärr lever denna flaska inte riktigt upp till nivån från förra försöket.

En citrusdriven frukt med betydligt mer brödiga inslag än förväntat i nosen. En len och generös frukt i munnen med bra tryck och en längd som påminner om CSN:s telefonkö. Syrorna är något återhållna och moussen lika pigg som mina ben den sista kvarten. Det är ett riktigt snyggt vin, öppnare och mer expressivt än förra flaskan, men också lite plattare och med mindre stuns. Skumpan lyckas dock få alla känna sig välkomna.



Sedan blir det Cali-cab. 2007 Robert Craig Howell Mountain - en bejublad årgång från en höghöjds-AVA. En doft som formligen väller ut ur glaset med mängder av mogen mörk frukt och lätta toner av rostat kaffe. Och tunga toner av vanilj och parfymerad handtvål - mycket söt vanilj!

I munnen är vinet fylligt och sammetslent med en intensiv, mörk frukt som klär in varenda skrymsle av gommen. De mörka körsbären och blåbären kommer först i en söt attack och får sedan eldunderstöd av en något torrare och strävare munkänsla med blyertspenna, kafferost och grafit i paletten. Under den massiva frukten ligger lite försiktiga sandiga tanniner och lurar, medan syrorna känns något låga för de mångtaliga körsbären och svarta vinbären.

Det är ett snyggt och bra vin med sammetslen söt frukt i överflöd. Men jag går ändå inte riktigt igång på det. Den söta vaniljen och de beskedliga syrorna, och avsaknad av mineraler, gör att jag känner mig rätt kallsinnig. 2007 Shafer One Point Five var mycket roligare.

Anledningen jag bjuder på det är inte bara för att jag är nyfiken och tror det skulle uppskattas av gästerna. Jag ville även hitta en anledning att få med nedanstående videoklipp som jag skrattar åt vare gång. Vinet ovan har fått 96p av Parker.


Om det bråkar hittar ni klippet här.

*Internt tråkigt skämt. Medan Henrys föräldrar har en snittlängd på 165cm klockar Lykkes (som föddes tre månader senare här i Singapore) föräldrar in på i snitt strax under 190cm. Deras dejter kommer att se ut som Danny DeVito meets Blanca Vladic. Typ.

2011-09-19

Back with Barbaresco

Det dricks väl lite mer vin än det bloggas om, men inte mycket. För att visa att jag lever förmedlar jag dock måndagens vin. Och lite till.


2005 Sori' Paitin Barbaresco lever tyvärr inte upp till förväntningarna. Det börjar dock bra. En transparent blåröd färg med härlig lyster. En nos med fina söta jordgubbar, nypon, körsbär och parfyrmerade rosblad. I toppen av det söta julkryddor med kardemumma och kanel, samt lite friska gröna tallbarr. En skön typisk nebba-nos med skön aromatik!

Det är i munnen vinet inte klarar av att leverera. Den skimrande lystern och aromatiska doften förvandlas till en ganska stum och endimensionell frukt. De röda bären tappar snabbt tempo och stuns efter entren i munnen, och övergår i ett tunt och snipigt mittparti för att sedan snabbt klinga av i ett kort slut som främst domineras av lite beska tanniner. Det känns inte alls harmoniskt - snipig syrlighet och beska tanniner var inte vad man väntade sig efter en den trevliga nosen.

Jag tror och hoppas det här vinet kan bättre, och bara är i en dålig fas (eller en dålig flaska). Produttoris Montefico var mycket trevligare senast och det här borde inte vara så mycket sämre.

Hur man kan ha tid att titta på vilka sökord som använts för att hitta denna blogg kan man ju undra. Men här kommer lite godbitar från 2011:

erektionsproblem + blogspot  - Jag visste inte man hade etablerat ett samband mellan dessa två. Det kan ju förklara om man tappar läsare efter det här i alla fall.

systembolaget sexy - På engelska kallas det contradiction in terms

beställt biljett via euroteam  - Stackare. Jag förstår ditt problem.

bric dël fiasc 2006 + recept  - Jag använder oftast ett vin runt 60-70 kronor i mina långkok och inte det tiodubbla - men var och en efter sin plånbok.


vingård i hunnebostrand  - Räkna inte in mig som en framtida kund innan klimatförändringarna hunnit göra en hel del arbete till.

vad funkar med dyr barbera d'alba  - Vad sägs om en dyr pasta med dyr köttfärssås?

ta bort faderskapet vid födseln - Hade du funderat på det för nio månader sedan hade det kallats preventivmedel, nu kallas det mord.

grå kroppkakor recept 10 kg potatis - Du har i alla fall dimensionerna och den viktigaste ingrediensen rätt. Och vad man annars gör med 10 kg potatis vet jag faktiskt inte. Fråga en polack.

2011-09-09

Over the hill

En omtumlande vecka med resor i Kina är till ända. Den har inte innehållit några middagar med Lafite, men väl traditionell 20-rätters lunch, och yviga förhandlingar på mandarin - med tolk som tur väl är. En intressant erfarenhet. Avslappning krävs vid hemkomsten.

I Decanters artikel om Syrah från Hawke's Bay får 2007 Trinity Hill Gimblett Gravels fem stjärnor och 18 poäng. I en matvarubutik med hyfsad vinkällare sprang jag på 1999 av Gimblett Road. Det visar sig vara andra årgången av vinet, som är gjort på rankor planterade 1994/95. Gimblett Gravels köptes först 2000.


Min gamla mellanstadiehjälte Gary Moore har, föga förvånande egentligen, en låttitel som beskriver det här vinet ganska bra.



Det här vinet har sett sina bättre dagar, och sina bättre år också för den delen. Det kanske har varit lysande, men nu påminner det mer om Björn Borgs comeback med träracket - det når inte några högre nivåer.

Nosen är förvisso inte dum med en kvarvarande söt körsbärsfrukt i släptåg med läder, mossa, örter och frisk mint. Men i munnen är det trött. Frukten är kort, lite torr och uttorkad. Komplexitet från näsan har vädrats bort. Syrorna är lite genomträngande och utanpåliggande - det är inte riktigt i balans.

Det var nog inte meningen att det här vinet skulle sparas över tio år - men ändå kul att prova. Jag får se om jag kan få tag i yngre exemplar som enligt recensioner ska vara betydligt bättre.

2011-09-01

2008 Ata Rangi Pinot Noir

Ata Rangi Pinot Noir har klassats som en Nya Zeeland Grand Cru tillsammans med Felton Road Block 5 på Pinot Noir-konferensen i Wellington förra året. Spännande att prova, och jag vrider korken av en flaska.

Doften är härligt aromatisk. På toppen av de solmogna hallonen och jordgubbarna ringlar slöjor av svartvinbärsblad, kardemumma och kanel, friska tallbarr och örter, samt mörkröda rosblad. Öppet och expressivt direkt ur startgroparna. Näsvingarna fladdrar av njutning, och fartvind.

Uttrycket i munnen är mörkare än vad doften låter ana. De röda bären har mörknat till att domineras av björnbär och körsbär. Frukten är ren och elegant och vävs snyggt samman med de kryddiga inslagen som speglas från nosen. Taninnerna är mogna och mjuka men ger med en bestämd hand ändå stadga och styrsel på paketet. En salt mineraltung svans klingar sakta, sakta av. Läskande gott, utan någon sötsliskig alkohol, eller för påtagliga fat.

Riktigt bra! Och med i matchen redan vid tre års ålder, men med många år innan det når en topp.De kan de där sheepshagging Kiwis.

Sedan är det lite konstigt att prata om "Grand Cru", även om jag också sett benämningen "Great Growth". Ata Rangi låter musten från sina olika vingårdar jäsa för sig, och väljer sedan ut de bästa varje år till sin Pinot Noir, och resten åker in i Crimson. Ganska långt ifrån Bourgognes utvalda mark med extremt bra förutsättningar.